- Sabroso
- Posts
- Varför började jag laga mat?
Varför började jag laga mat?
När jag kollar igenom gamla intervjuer från dagis och frågan "vad vill du bli när du blir stor?" står det alltid kock. Jag är inte lika säker på det yrket idag med tanke på hur tufft det är, men man vet ju aldrig. Hur kom det då sig att det blev matlagning egentligen? Ja, det är en bra fråga som jag ska försöka svara på nu.
Varför började jag laga mat?
Jag vet inte riktigt, men jag tror att det började för att matlagning kändes som något naturligt att prova och leka med som liten. Kanske var det en nyfikenhet på att se hur saker och ting funkar när man blandar ingredienser eller värmer upp något. Jag minns hur roligt det var att få hjälpa till med enkla saker i köket och känna att jag var en del av processen. Det var en chans att vara kreativ på ett konkret sätt, där man såg och smakade på resultatet direkt. Så småningom växte intresset för att kunna laga mat själv och upptäcka hur det egentligen var att skapa måltider från grunden.
Vad är det som är så kul med matlagning?
Det som är kul med matlagning är känslan av att skapa något från grunden, att använda sina händer och hela sin uppmärksamhet för att få ihop något bra. Det är både roligt och tillfredsställande att stå där vid spisen och veta att det blir något. Man får prova nya smaker, lita på sina egna idéer och experimentera med olika ingredienser. Och när allt till slut går ihop blir det som en liten seger. Sen är det förstås också spännande att bjuda på något man lagat själv och se hur andra uppskattar det.
Matlagning för mig handlar om att använda alla mina sinnen. Smak - känna hur smaker utvecklas under tiden, såsen starka toner och ankans pepprighet. Syn - se hur köttet får mer färg desto längre den ligger i pannan, sufflén som reser sig i ugnen och hur grytan sjudar på spisen. Doft - känna doften på kryddorna, vitlöken som får färg i pannan och de färska örterna som plockas. Hörsel - höra knivens hack mot skärbräda, det dova surret från ugnen och samtalen mellan de i köket. Känsel - känna brödets krispiga yta, lökens alla lager och handens grepp om kniven.
Julafton 2015 står Wilmer och steker köttbullar och prinskorv. Men knivsäkerheten måste övas på!
Min matfilosofi
För mig handlar mat om enkelhet och äkthet. Jag tror på att låta råvarorna tala för sig själva, där varje rätt bygger på rena, naturliga smaker. Det behöver inte vara komplicerat, snarare tvärtom. De bästa rätterna är ofta de som kräver få ingredienser och enkla tillagningssätt, men som ändå bjuder på djupa och starka smaker.
Jag föredrar en rustik stil i köket, där maten känns hemtrevlig och okomplicerat. Det är mat som är lite rakt på sak, utan att vara för fin i kanten. Ett bröd med en knaprig skorpa eller en långkokt gryta, det är det jag gillar.
Matlagning för mig är också något som förenar människor. Att samlas kring ett bord, dela en enkel men välsmakande måltid och skapa minnen tillsammans är något jag värdesätter högt. Jag ser det som en hyllning till gemenskap och till det genuina, där maten ska vara simpel och god.
Vad jag tycker är roligast att laga?
Ibland får jag frågan "vad är din paradrätt?" och det är sällan jag har ett enkelt svar på det. För mig handlar det inte om en enskild rätt som sticker ut, utan snarare om en hel matkultur eller ett lands kök som inspirerar mig mest just då. Det kan vara det franska kökets fokus på smöriga såser och perfekta långkok, det italienska kökets förmåga att lyfta enkla råvaror som tomater och lök, eller kanske det kryddiga djupet och dofterna i det mexikanska köket.
För mig är det inte bara en rätt som gör intryck, utan snarare de tekniker, smaker och idéer som präglat just det köket. Jag älskar att dyka in i olika matkulturer, lära mig deras sätt att laga mat och försöka återskapa känslan av deras smaker hemma i mitt eget kök. Och får jag bara välja en, så blir det Italien!
Hur tror jag det kommer fortsätta i framtiden?
Jag tror att mitt matintresse kommer att fortsätta växa och utvecklas på många sätt i framtiden. För mig handlar det om att hela tiden hitta nya vägar att utforska och utmana mig själv. Kanske kommer jag att fördjupa mig ännu mer i olika matkulturer eller hitta nya tekniker att bemästra. Jag ser det som en ständig resa där varje nytt recept och varje ny smak öppnar dörrar för mer att lära.
När det gäller jobb tror jag att mitt matintresse kan ta mig på en väg där jag både kan dela med mig av min kunskap och passion till andra och samtidigt vara praktiskt involverad i själva matlagningen. Kanske handlar det om att jobba inom restaurangbranschen eller starta något eget.
Allt jag gör kommer nog att bygga vidare på den känslan jag haft sedan länge, att mat är mer än bara näring. Det är en konstform, ett hantverk och något som jag hoppas kan inspirera andra lika mycket som det inspirerar mig.
Tack för din läsning!